Fem i familjen

Efter en lååång dag !

Ja idag var det dagen då jag skulle till Uppsala där jag skulle träffa doktorn som ska operera mig.
Jag gick tidigare från jobbet och stressade hem för att äta frukost med Kevin och sen blev det en snabb dusch innan avfärd för att hämta mamma och pappa. Kändes riktigt bra att ha med sig dom. Ville verkligen inte åka själv...

Bilfärden var jätte bra dit och tur att GPSen fungerade på mobilen , annars hade det blivit jobbigt att hitta till just den adressen jag skulle till. Till själva Uppsala hittar man ju till...
För själva kliniken låg i centrum.
Värst av allt var att det var jätte svårt att hitta parkering, tror vi åkte runt i en timma innan vi hittade plats. Vi åkte t.om till Akademiska sjukhuset för att hitta en P-plats men inte en ända fanns där heller.
Som tur var så hittade vi en plats mitt i centrum. Men höll på att slå avigt när jag såg kostnaden för parkeringen. 25 kr i timmen!? Alldeles för dyrt! Men men det fick gå helt enkelt.

Läkaren var helt underbar faktiskt, tror att jag var mer nervös för läkaren skulle vara sådär ja ,,,nonchalant(stavning) och ja allt vad negativa doktorer brukar vara . Men han var helt tvärtom. Väldigt förstående och hade verkligen empati.
Känns bra.
Han ville operera mig så fort som möjligt , han tyckte att jag inte skulle lida mer. Tiden blev den 7/4 redan...Så tidigt?
Men jag är nog rätt nöjd med tiden och så, men allt annat runt om mig ?
Flytten , nya jobbet?
Det var bara att ta tiden för annars kunde det ta lång tid innan jag skulle få en tid...

Läkaren sa att du kan räkna med 2 månaders sjukskrivning för att jag kommer att opereras 2 gånger.
Och själva läkningsprocessen skulle ta lång tid.

Har verkligen dåligt samvete just nu , men alla runt mig säger att det ska jag inte ha...
Mår dåligt för att jag inte kan börja på nya jobbet som jag ska -ska börja där den 11 april.
Kommer inte att kunna ta hand om mina barn , får inte bära eller anstränga mig under läkningstiden.
Ekonomiskt ja man förlorar ju rätt mycket att vara sjukskriven.
Flytten, kommer inte att kunna bära eller anstränga mig där heller....!
Det gör mig ledsen när jag tänker på allt detta!
Jag gillar verkligen inte att vara sjukskriven , har aldrig tyckt om det.

Men jag måste tänka positivt, kommer att få ett nytt liv liksom, ingen mer smärta. Inte på samma sätt.
Kommer att må bättre psykiskt.
Och detta är bara en process som igentligen inte är såå lång men det känns så.
Förhoppningsvis behöver jag inte göra om detta. Inte i samma utsträckning...

Men kommer att få leva med sjukdomen hela mitt liv. Det är ju en kronisk sjukdom.

Hoppas verkligen att allt går bra, vill inte må dåligt mera!