Det börjar närma sig...
Snart har vi våran Bastian hemma...Längtar...
Några nya bilder som jag tog idag
Bastian Erik Stefan 3 veckor gammal (35 fullgångna veckor)
Sover så mysigt!
................................................
Lite äldre bilder som togs förra veckan
då han var 34+2 fullgångna veckor alltså 2 veckor och 2 dagar gammal...
Han har en nål som sitter på huvudet ser lite otäckt ut men han är så söt för jag lyckades ta kortet när han hade ögonen öppna
Man ser faktiskt hans lilla tand om man tittar riktigt noga...
Så gossig...
Några nya bilder som jag tog idag
Bastian Erik Stefan 3 veckor gammal (35 fullgångna veckor)
Sover så mysigt!
................................................
Lite äldre bilder som togs förra veckan
då han var 34+2 fullgångna veckor alltså 2 veckor och 2 dagar gammal...
Han har en nål som sitter på huvudet ser lite otäckt ut men han är så söt för jag lyckades ta kortet när han hade ögonen öppna
Man ser faktiskt hans lilla tand om man tittar riktigt noga...
Så gossig...
Speciell...
Alla mina underbara barn är speciella på sitt sätt...
Men Bastian han ska vara värst hihi
han föddes tydligen med en tand, vilket var tvunget och plockas bort vilket gjordes i dag!
Killen var jätte duktig, han fick lite bedövning ohh så vips så va tanden borta,
han hade alltså sitt första tandläkar besök när han är 2 veckor och 6 dagar gammal..OJ!
Det roliga av allt är att alla på 62c sa att det inte var en riktig tand men sen sa tandläkaren att det va en riktig mjölktand, vilket var väldigt sällsynt på spädbarn. 2-3 barn i Eskilstuna per år födds med mjölktänder då kan man ju räkna att det är sällsynt.
Då har man ju såklart inte räknat med att Bastian är prematura barn också.
Nu sitter vi och håller tummarna här hemma för att vi får eventuellt hem Bastian till helgen,
men vi blir ju inte utskrivna utan det kallas För tidig hemgång, vilket då innebär att dom kommer hem till oss en gång per vecka och kollar om allt är som det ska , sen får vi åka till avdelningen en gång i veckan.
Det ska blir skönt att få hem honom samtidigt som det är lite skrämmande tanke på alla bacilusker som frodas över allt infektions risken är ju större för Bastian. men vi har bestämt att det blir besöks förbud här hemma tills allt blir säkert för våran lilla älskling!
Så håll tummarna nu att allt går vägen så att familjen får vara samlad, och att vardagen blir det normala igen !
Audrina har plötsligt blivit så stor,
hon ställer sig upp mycket nu , fast hon är väldigt osäker än , men det dröjer nog inte länge till förens hon börjar gå!
Hoppas bara nu att jag inte missar det!
Kevin ja han är ju Kevin,
lägger sig sent på kvällen
vaknar sent på morgonen , ja han är STOR kille nu!
Han var med oss till Bastian igår , och gissa vad vi våga?
Jo han fick hålla lillebror i famnen och Kevin han var så stolt, han ville så gärna pussa på Bastian men han får ju inte göra det den närmsta tiden.
Synd bara att vi inte fick med kameran!
Skriver igen..sen....
Men Bastian han ska vara värst hihi
han föddes tydligen med en tand, vilket var tvunget och plockas bort vilket gjordes i dag!
Killen var jätte duktig, han fick lite bedövning ohh så vips så va tanden borta,
han hade alltså sitt första tandläkar besök när han är 2 veckor och 6 dagar gammal..OJ!
Det roliga av allt är att alla på 62c sa att det inte var en riktig tand men sen sa tandläkaren att det va en riktig mjölktand, vilket var väldigt sällsynt på spädbarn. 2-3 barn i Eskilstuna per år födds med mjölktänder då kan man ju räkna att det är sällsynt.
Då har man ju såklart inte räknat med att Bastian är prematura barn också.
Nu sitter vi och håller tummarna här hemma för att vi får eventuellt hem Bastian till helgen,
men vi blir ju inte utskrivna utan det kallas För tidig hemgång, vilket då innebär att dom kommer hem till oss en gång per vecka och kollar om allt är som det ska , sen får vi åka till avdelningen en gång i veckan.
Det ska blir skönt att få hem honom samtidigt som det är lite skrämmande tanke på alla bacilusker som frodas över allt infektions risken är ju större för Bastian. men vi har bestämt att det blir besöks förbud här hemma tills allt blir säkert för våran lilla älskling!
Så håll tummarna nu att allt går vägen så att familjen får vara samlad, och att vardagen blir det normala igen !
Audrina har plötsligt blivit så stor,
hon ställer sig upp mycket nu , fast hon är väldigt osäker än , men det dröjer nog inte länge till förens hon börjar gå!
Hoppas bara nu att jag inte missar det!
Kevin ja han är ju Kevin,
lägger sig sent på kvällen
vaknar sent på morgonen , ja han är STOR kille nu!
Han var med oss till Bastian igår , och gissa vad vi våga?
Jo han fick hålla lillebror i famnen och Kevin han var så stolt, han ville så gärna pussa på Bastian men han får ju inte göra det den närmsta tiden.
Synd bara att vi inte fick med kameran!
Skriver igen..sen....
Vinden har vänt...
Stormen har lagt sig just för tillfället...
Våran lille kämpe
han har blivit så duktig
nu andas han alldeles själv...
Det ända han har hjälp med nu är en såkallad sond vilket då innebär att han har en slang som går in genom näsan ner i sin lilla magsäck.
Maten förs ner genom denna sond slang.
Han är ju så liten än så att han orkar inte äta själv utan blir hjälpt med detta.
Men nu är det bestämt att han ska börja suga nappflaska alltså "tränas".
Han har tränat några dagar vilket har gått rätt så bra.
Han är duktig våran kille.
Dagarna går fort nu fattar bara inte var tiden tar vägen,
vi har ialf fått in en rutin på våra dagar
ungefär så här ser våra dagar ut här hemma:
-Uppstigning vid ca 6.00-6.30 beroende på när våran lilla prinsessa vill upp!
-Äter frukost vid ca 7.00 då äter jag, Jocke och Audrina(Kevin sover till ca 9.00-10.00)
- Jag åker upp till Bastian vid ca 7.30 tiden
-Myser med honom fram till kl 12.00
-Kommer hem och äter lunch med resten av familjen, hinner umgås lite med Jocke
-Jocke åker upp till Bastian ca 14-15 beroende på vad vi måste göra innan (handla O.s.v)
-Jocke myser med Bastian till ca kl 18.00
-Eftermiddagen har jag tiden till Kevin och Audrina.
-Kvällen ja, då är det stök med Audrina och Kevin.
-vid 21.00 ringer vi avd 62 c och hör hur det är med våran Bastian
- sen är det gonatt....(duns i säng, helt uttmattade)
Så är våra dagar nu ett tag framöver...
Våran lille kämpe
han har blivit så duktig
nu andas han alldeles själv...
Det ända han har hjälp med nu är en såkallad sond vilket då innebär att han har en slang som går in genom näsan ner i sin lilla magsäck.
Maten förs ner genom denna sond slang.
Han är ju så liten än så att han orkar inte äta själv utan blir hjälpt med detta.
Men nu är det bestämt att han ska börja suga nappflaska alltså "tränas".
Han har tränat några dagar vilket har gått rätt så bra.
Han är duktig våran kille.
Dagarna går fort nu fattar bara inte var tiden tar vägen,
vi har ialf fått in en rutin på våra dagar
ungefär så här ser våra dagar ut här hemma:
-Uppstigning vid ca 6.00-6.30 beroende på när våran lilla prinsessa vill upp!
-Äter frukost vid ca 7.00 då äter jag, Jocke och Audrina(Kevin sover till ca 9.00-10.00)
- Jag åker upp till Bastian vid ca 7.30 tiden
-Myser med honom fram till kl 12.00
-Kommer hem och äter lunch med resten av familjen, hinner umgås lite med Jocke
-Jocke åker upp till Bastian ca 14-15 beroende på vad vi måste göra innan (handla O.s.v)
-Jocke myser med Bastian till ca kl 18.00
-Eftermiddagen har jag tiden till Kevin och Audrina.
-Kvällen ja, då är det stök med Audrina och Kevin.
-vid 21.00 ringer vi avd 62 c och hör hur det är med våran Bastian
- sen är det gonatt....(duns i säng, helt uttmattade)
Så är våra dagar nu ett tag framöver...
Stackars liten...
Igår när jag kom till min lilla älskling så upptäckte jag nåt fruktansvärt
Bastian var inte sig själv,
han var inte vaken den lilla stund han brukar unna mig,
han protesterade inte ens när jag gjorde morgon skötseln på honom...
Han var inte våran Bastian helt enkelt....
Bastian har även en övervakare på sin lilla fot som visar hur han syresätter sig och puls...
Även dom larmade ofta och väldigt lågt igår...
Sa till systrarna att jag var orolig
dom tog infektion provet vilket visade en infektion...
Efter all undersökning av läkare och syster
så blev Bastian helt blå allt larmade på honom och jag drabbades av panik
stört gråter och livrädd för och förlora honom
men han kom tillbaka, men han skrämde mig nåt fruktansvärt...
Gråter och ringer Jocke
han skyndar sig till oss och jag gråter ännu mer...
Satt många timmar hos honom ,
han blev blek och mer slö igår...
Usch att detta ska hända nu när han är så liten och känslig.
Men detta är tydligen inget ovanligt utan nästan alla för tidigt födda barn drabbas av en infektion.
Fast det hade man ju inte räknat med.
Bastian blev insatt på antibiotika igår.
Idag mår han bättre
han behövde varken cpapen eller grimman med syrgas vilket han behövde igår hela tiden.
Men nu är Bastian på väg tillbaka,
usch så rädd man kan bli
orolig och helt förtvivlad!
Det blev en hel del tårar igår, vilken berg och dalbana det är hela tiden .
Samtidigt bland alla tårar ska man ju fungera här hemma vilket är väldigt tufft.
Kevin var ju inte världens lyckligaste barn igår , han grät med i går kväll.
Han mår inge bra grabben, mamma och pappa har ju inte så mycket tid till han nu, Kevin är även orolig för lillebror
vilket inte gjorde saken bättre igår...
Så mycket tårar blev det igår, inte bara av mig!
Lever i ett vacuum just nu...
Bastian var inte sig själv,
han var inte vaken den lilla stund han brukar unna mig,
han protesterade inte ens när jag gjorde morgon skötseln på honom...
Han var inte våran Bastian helt enkelt....
Bastian har även en övervakare på sin lilla fot som visar hur han syresätter sig och puls...
Även dom larmade ofta och väldigt lågt igår...
Sa till systrarna att jag var orolig
dom tog infektion provet vilket visade en infektion...
Efter all undersökning av läkare och syster
så blev Bastian helt blå allt larmade på honom och jag drabbades av panik
stört gråter och livrädd för och förlora honom
men han kom tillbaka, men han skrämde mig nåt fruktansvärt...
Gråter och ringer Jocke
han skyndar sig till oss och jag gråter ännu mer...
Satt många timmar hos honom ,
han blev blek och mer slö igår...
Usch att detta ska hända nu när han är så liten och känslig.
Men detta är tydligen inget ovanligt utan nästan alla för tidigt födda barn drabbas av en infektion.
Fast det hade man ju inte räknat med.
Bastian blev insatt på antibiotika igår.
Idag mår han bättre
han behövde varken cpapen eller grimman med syrgas vilket han behövde igår hela tiden.
Men nu är Bastian på väg tillbaka,
usch så rädd man kan bli
orolig och helt förtvivlad!
Det blev en hel del tårar igår, vilken berg och dalbana det är hela tiden .
Samtidigt bland alla tårar ska man ju fungera här hemma vilket är väldigt tufft.
Kevin var ju inte världens lyckligaste barn igår , han grät med i går kväll.
Han mår inge bra grabben, mamma och pappa har ju inte så mycket tid till han nu, Kevin är även orolig för lillebror
vilket inte gjorde saken bättre igår...
Så mycket tårar blev det igår, inte bara av mig!
Lever i ett vacuum just nu...
Rosor....
Kom hem från sjukhuset nyss , möter Jocke som kommer gåendes med Audrina i vagnen, han ser lite busig ut...
Han blir besviken när han ser mig och hmmm:ar så som han brukar och frågar varför jag är hemma så tidigt?
Jag svarar att jag måste ju hinna umgås med dom andra barnen också,
han plockar i nästa stund en bukett med helt underbara rosor som han hade tänkt o skriva ett kort till innan jag kom hem.
Han säger att rosorna är för att jag har varit så stark och orkat med detta kaos...
Vilken underbar man jag har...
Förlåt älskling om jag förstörde din överaskning men jag blev överaskad ialf...
TACK! Det värmde...
Lilla Bastian kämpar vidare i sin lilla säng med andning och allt vad det heter ...
Han är så duktig
önskar bara att jag kunde dela mig på två
bara för o få vara hos honom 24 timmar om dyngnet men tyvärr så går inte det
utan jag får tillbringa min vakna tid hos honom , och dela några timmar åt dina syskon...
Jocke kommer ju i sista hand tyvärr men vi har sakt att vi får ta en liten "time out"
vilket då betyder att vi får umgås mer med varann när detta kaos har lagt sig!
Vi måste fokusera allt på våra barn nu!
Hoppas vi orkar med det....
Älskar dig mycket!
Han blir besviken när han ser mig och hmmm:ar så som han brukar och frågar varför jag är hemma så tidigt?
Jag svarar att jag måste ju hinna umgås med dom andra barnen också,
han plockar i nästa stund en bukett med helt underbara rosor som han hade tänkt o skriva ett kort till innan jag kom hem.
Han säger att rosorna är för att jag har varit så stark och orkat med detta kaos...
Vilken underbar man jag har...
Förlåt älskling om jag förstörde din överaskning men jag blev överaskad ialf...
TACK! Det värmde...
Lilla Bastian kämpar vidare i sin lilla säng med andning och allt vad det heter ...
Han är så duktig
önskar bara att jag kunde dela mig på två
bara för o få vara hos honom 24 timmar om dyngnet men tyvärr så går inte det
utan jag får tillbringa min vakna tid hos honom , och dela några timmar åt dina syskon...
Jocke kommer ju i sista hand tyvärr men vi har sakt att vi får ta en liten "time out"
vilket då betyder att vi får umgås mer med varann när detta kaos har lagt sig!
Vi måste fokusera allt på våra barn nu!
Hoppas vi orkar med det....
Älskar dig mycket!
Tårar och kaos...
Vet inte om jag har styrkan och orken och skriva om det som hänt
men jag tror jag måste rensa huvudet nu.
Natten mellan den 3-4 Juli vaknar jag av att det rinner om mig alltså tror jag att jag har kissat på mig i sängen
jag reses mig upp och upptäcker att det forsar ner blod blandat vatten.
Jag grips av panik, försöker dock viskandes väcka Jocke - Vattnet har gått, vattnet har gått!
Jocke rusar upp ur sängen och fattar ingenting...
Tills slut kommer jag till skott och fattar att vi måste ringa förlossningen
Jocke griper tag i telefonen och ringer vilket då leder till att vi måste ringa ambulansen,
jag sitter på toa medans Jocke ringer, tårarna rinner av rädslan att förlora vårat barn...
Fattar och ringa min syster för och få barnvakt men lyckas inge vidare, Jocke ringer grannen och vännen Mira och frågar om hon kan komma hem till oss då vi måste till Förlossningen
Mira kommer hem till oss alldeles yrvaken
och jag i tårar och i chock
syrran kommer strax efter...
I allt detta kaos har vi Audrina liggandes i hög feber och alldeles jätte sjuk...
Jobbigt och lämna...
Väl i ambulansen växer paniken inom mig , ligger och skakar.
Damen som jobbade lugnade ner mig rättså bra men tårarna bara forsa.
Kan detta hända redan i vecka 31+2 ?
På förlossningen undersöks jag av både barnmorska och läkare och kontasterar att bebisen mår bra
hjärt ljuden va helt okej ,
pustar en lättnades suck men dock rädd fortfarande...
Barnmorskan och doktorn konstaterar igentligen ingenting...Sover kvar till Lördagen blir undersökt igen men inget svar på vad det är som rinner ur mig..
blir hem skickad med på talan om vila...
väl hemma kan jag inte släppa det som hänt
är alldeles säker på att det var vattnet som gått...
Söndagen ligger jag i soffan och ser på teve
känner att det rinner till rejält igen
men denna gången mer blod aktigt
men konstigt nog är jag mer lugn men självklart rädd
Jocke ringer igen vilket leder till ambulans igen men denna gången med blåljus...
ligger i soffan och gråter när ambulansen kommer...
Rädd....Rädd...
Väl på förlossningen konstareras det att vattnet har gått ...
Bebisen fortfarande välmående...
Blir liggandes kvar på förlossningen...
fortfarande rädd..
Natten mellan tisdagen och onsdagen (7-8/7)
vaknar jag klockan 02.00
och går upp på toa
lägger mig igen och börjar känna av värkar...
härdar ut till klockan 03.00
och ringer på barnmorskan och berättar att nu har värkarna kommit igång...
barnmorskan råder mig att försöka sova,
jag vaknar mellan varven ca 10 min mellan värkarna
... vid 06.00 orkar jag inte härda ut och ber om lustgas...
Nu kämpar jag i både smärta och rädsla
men nu är ändå dock bebisen 32 veckor gammal...
Läkaren gör ett ultraljud vid runt 09.00
och konstaterar att bebisen vikt är under 1900gram
blir ännu mer rädd
då barnet ska väga runt det i vecka 32...
Klockan 11.47 förlöser jag väldigt snabbt en liten gosse
Jocke fattar inte att det redan var klart
läkaren säger att -jaha det här gick ju bra,men rusar snabbt ut med våran lilla Bastian , jag hann se honom!
Bastian knydde lite det minns jag mellan mina tårar, det lugnade dock mig att han gjorde ljud ifrån sig...
Jocke är med Bastian och "teamet" med barnläkare och sköterskor från avd 62 c och hjälper våran Bastian...
Kändes som en evighet innan teamet kom in med han, för det blev jag lovad till att jag skulle få se han innan han fördes upp till avdelningen..
Äntligen öppnades dörren och in kommer en kuvös med en Bastian i....Jag får stoppa in min hand
i kuvösen och känna på han!
Ingen respirator behöver han , vilken duktig kille vi fick!
Jocke åker med han upp till avd...
jag ligger och bara väntar tills jag får komma upp till BB så att jag kan gå in till Bastian på 62 c....
men jag tror jag måste rensa huvudet nu.
Natten mellan den 3-4 Juli vaknar jag av att det rinner om mig alltså tror jag att jag har kissat på mig i sängen
jag reses mig upp och upptäcker att det forsar ner blod blandat vatten.
Jag grips av panik, försöker dock viskandes väcka Jocke - Vattnet har gått, vattnet har gått!
Jocke rusar upp ur sängen och fattar ingenting...
Tills slut kommer jag till skott och fattar att vi måste ringa förlossningen
Jocke griper tag i telefonen och ringer vilket då leder till att vi måste ringa ambulansen,
jag sitter på toa medans Jocke ringer, tårarna rinner av rädslan att förlora vårat barn...
Fattar och ringa min syster för och få barnvakt men lyckas inge vidare, Jocke ringer grannen och vännen Mira och frågar om hon kan komma hem till oss då vi måste till Förlossningen
Mira kommer hem till oss alldeles yrvaken
och jag i tårar och i chock
syrran kommer strax efter...
I allt detta kaos har vi Audrina liggandes i hög feber och alldeles jätte sjuk...
Jobbigt och lämna...
Väl i ambulansen växer paniken inom mig , ligger och skakar.
Damen som jobbade lugnade ner mig rättså bra men tårarna bara forsa.
Kan detta hända redan i vecka 31+2 ?
På förlossningen undersöks jag av både barnmorska och läkare och kontasterar att bebisen mår bra
hjärt ljuden va helt okej ,
pustar en lättnades suck men dock rädd fortfarande...
Barnmorskan och doktorn konstaterar igentligen ingenting...Sover kvar till Lördagen blir undersökt igen men inget svar på vad det är som rinner ur mig..
blir hem skickad med på talan om vila...
väl hemma kan jag inte släppa det som hänt
är alldeles säker på att det var vattnet som gått...
Söndagen ligger jag i soffan och ser på teve
känner att det rinner till rejält igen
men denna gången mer blod aktigt
men konstigt nog är jag mer lugn men självklart rädd
Jocke ringer igen vilket leder till ambulans igen men denna gången med blåljus...
ligger i soffan och gråter när ambulansen kommer...
Rädd....Rädd...
Väl på förlossningen konstareras det att vattnet har gått ...
Bebisen fortfarande välmående...
Blir liggandes kvar på förlossningen...
fortfarande rädd..
Natten mellan tisdagen och onsdagen (7-8/7)
vaknar jag klockan 02.00
och går upp på toa
lägger mig igen och börjar känna av värkar...
härdar ut till klockan 03.00
och ringer på barnmorskan och berättar att nu har värkarna kommit igång...
barnmorskan råder mig att försöka sova,
jag vaknar mellan varven ca 10 min mellan värkarna
... vid 06.00 orkar jag inte härda ut och ber om lustgas...
Nu kämpar jag i både smärta och rädsla
men nu är ändå dock bebisen 32 veckor gammal...
Läkaren gör ett ultraljud vid runt 09.00
och konstaterar att bebisen vikt är under 1900gram
blir ännu mer rädd
då barnet ska väga runt det i vecka 32...
Klockan 11.47 förlöser jag väldigt snabbt en liten gosse
Jocke fattar inte att det redan var klart
läkaren säger att -jaha det här gick ju bra,men rusar snabbt ut med våran lilla Bastian , jag hann se honom!
Bastian knydde lite det minns jag mellan mina tårar, det lugnade dock mig att han gjorde ljud ifrån sig...
Jocke är med Bastian och "teamet" med barnläkare och sköterskor från avd 62 c och hjälper våran Bastian...
Kändes som en evighet innan teamet kom in med han, för det blev jag lovad till att jag skulle få se han innan han fördes upp till avdelningen..
Äntligen öppnades dörren och in kommer en kuvös med en Bastian i....Jag får stoppa in min hand
i kuvösen och känna på han!
Ingen respirator behöver han , vilken duktig kille vi fick!
Jocke åker med han upp till avd...
jag ligger och bara väntar tills jag får komma upp till BB så att jag kan gå in till Bastian på 62 c....
Jag känner mig väldigt utmattad men det ska inte hindra mig jag ska in till honom...
Jocke kör in mig i rullstol till våran älskling!
Han mår bra , fast han har cpapen och syrgas och allt vad det heter...
Ja nu har jag berättat någelunda ialf..
Det är en jobbig tid vi går igenom nu
ena dagen är man rättså stabil
i andra så är man tårfylld av olika känslor...
rädd, orolig, splittrad....
här är våran lilla skönhet
Bastian 1 vecka gammal (33 veckor)
Måste även skriva att Audrina har varit sjuk i nästan två veckor
innan Bastian föddes
så hon fick tyvärr inget 1 års kalas...3/7 fyllde hon 1 år...
Men vi firade henne med en dockvagn och en docka....
men vi ska ta igen det Audrina du ska få en helt underbar tårta av oss men just nu orkar vi inte
Älskar dig mycket... Du är så splittrad nu tjejen...
Kevin du visar inget som vanligt men visst du fick se din lillebror
som du visste redan att du skulle få..Som du själv sa att du är en trollkarl
du visste ju att du skulle få en lillasyster och en lillebror...
Gubben vi älskar dig jätte mycket....
Ledsen om vi inte kan umgås så mycket nu men vi tar igen det senare...Lovar det!
Vi är fem nu ,, fattar inte det än...
Tårar, tårar...
Bastian...
Välkommen till världen
BASTIAN
09-07-08
Vikt: 1510 gram
Längd: 42 cm
Lilla killen ville ut redan i vecka 32
lite tidigt vännen
men du är så välkommen !
En tuff tid har vi framför oss..
Vi hoppas att du får komma hem med oss snart...
Skriver mer om detta som har hänt när jag får tiden och orken känslomässigt tillbaka!
BASTIAN
09-07-08
Vikt: 1510 gram
Längd: 42 cm
Lilla killen ville ut redan i vecka 32
lite tidigt vännen
men du är så välkommen !
En tuff tid har vi framför oss..
Vi hoppas att du får komma hem med oss snart...
Skriver mer om detta som har hänt när jag får tiden och orken känslomässigt tillbaka!
