Ett svar:
Till Anonym?
Jag har en sjukdom som heter Hidradenitis Suppurativa (HS)
Det är en kronisk sjukdom, det är inflammerade kötlar som är grundorsak till besvär.
Detta leder då till smärtsamma variga "bölder" när dom då brister uppstår sår, hålrum och fistelgångar. Dom drabbade områderna är oftast Ljumskar , armhålor, och under brösten. (själv är mina områden ljumskar och armhålorna)
Det finns ingen bra medicinsk behandling som kan ge en fullständig utläkning.
Man har kommit på en behandling med koldioxidlaser som bränner bort skadad vävnad.
Så jag lever med skiten , har levt med det från tidiga tonåren - det blev värre nu under mina senaste 2 graviditer.
Min mamma har även sjukdomen men inte i samma utsträckning som mig, man tror att detta kan vara genetiskt.
Jag kommer att opereras under narkos , för att det var det bästa för mig och läkaren som ska operera , annars brukar man operera med lokalbedövning.
Den här sjukdomen har verkligen tryckt ner mig totalt. Bara under det senaste året så går jag med konstant smärta och psyket är upp och ner pga detta.
Så nu ser jag en liten lucka till lycka , för att äntlligen ha fått hjälp.
Och hoppas på att operationen blir lyckad.
Tycker bara att det är synd att denna sjukdom inte är så "känd" bland sjukvård. Finns inte så mycket forskning kring detta ...
Oftast får man en massa pencelin utskrivet vilket inte har nån effekt ( på mig ialf)
Det är en sån sjukdom man inte pratar om tyvärr- för personligen har jag verkligen känt skam,
men har äntligen på nåt sätt accepterat min sjukdom och vet att jag aldrig kommer att bli fri från det, kanske inte acceptera men ialf , nu vågar jag prata om det. Och jag har äntligen fått en diagnos....
Jag har en sjukdom som heter Hidradenitis Suppurativa (HS)
Det är en kronisk sjukdom, det är inflammerade kötlar som är grundorsak till besvär.
Detta leder då till smärtsamma variga "bölder" när dom då brister uppstår sår, hålrum och fistelgångar. Dom drabbade områderna är oftast Ljumskar , armhålor, och under brösten. (själv är mina områden ljumskar och armhålorna)
Det finns ingen bra medicinsk behandling som kan ge en fullständig utläkning.
Man har kommit på en behandling med koldioxidlaser som bränner bort skadad vävnad.
Så jag lever med skiten , har levt med det från tidiga tonåren - det blev värre nu under mina senaste 2 graviditer.
Min mamma har även sjukdomen men inte i samma utsträckning som mig, man tror att detta kan vara genetiskt.
Jag kommer att opereras under narkos , för att det var det bästa för mig och läkaren som ska operera , annars brukar man operera med lokalbedövning.
Den här sjukdomen har verkligen tryckt ner mig totalt. Bara under det senaste året så går jag med konstant smärta och psyket är upp och ner pga detta.
Så nu ser jag en liten lucka till lycka , för att äntlligen ha fått hjälp.
Och hoppas på att operationen blir lyckad.
Tycker bara att det är synd att denna sjukdom inte är så "känd" bland sjukvård. Finns inte så mycket forskning kring detta ...
Oftast får man en massa pencelin utskrivet vilket inte har nån effekt ( på mig ialf)
Det är en sån sjukdom man inte pratar om tyvärr- för personligen har jag verkligen känt skam,
men har äntligen på nåt sätt accepterat min sjukdom och vet att jag aldrig kommer att bli fri från det, kanske inte acceptera men ialf , nu vågar jag prata om det. Och jag har äntligen fått en diagnos....
Kommentarer
Trackback
