Fem i familjen

Sen jag fick liv i denna värld.
Rätt sjukt när man tänker efter..27 år är rätt mycket faktiskt.
Men jag har hunnit med mycket.
Träffat min livskärlek som jag gifte mig med och skaffade tre mirakel med.

Frågade pappa idag om han kände sig gammal för jag är ju trots allt yngst i familjen...Han svarade faktiskt inget på det...

Dagen har varit rätt bra faktiskt ,
fick frukost i sängen av min älskling och två av tre barn sjungades vid sängkanten...
Så mysigt.
Varken jag eller älskling vill bli firade när man fyller ojämnt. Så inga paket heller. Vi satsar mer på jämna tal.
Vi vuxna alltså,, barnen får ju sina födelsedagar firade.
Det är lustigt att det inte känns när man fyller år när man är vuxen, rätt tråkigt tycker jag. Kommer ihåg när man var liten då kändes det i hela kroppen...? Är det så eller är det bara jag som känner så?

Vi var iväg och firade mina syskonbarn som har fyllt år här under Maj månad , (alla fyller år i MAJ) känns det som...
Mysigt och se hur glada och upprymda dom är när dom firas..

Just nu avnjuter jag en kall öl..För det är jag nog värd ändå efter mina 27 år!